När rosen inte längre ropar skällsord

I juleblommans ven av röda moln, av spikar av storma.
En linjal som pekar åt höger, tre åror som klipper ett band.
Vart var du när marken skingrades från hennes snabba duva.
Luggens kram så varm, en långsam vind plötsligt får ben.
Goder Jul du stumma tofs, hovens vän ej må glömma.


/Morras